dressed for success!

det är dags att röra sig mot borlänge och peace and love festivalen för konserter med band som faith no more, turbonegro, mötley crüe, pretty whores och cult of luna samt ett spoken word framträdande av henry rollins. och till skillnad från alla andra år (läs: båda två) så har vi hyrt stuga och ser fram emot solsken, värme och egen strand. allting är gyldene!

men det är också första gången som una är utan båda sina föräldrar mer än en natt. och denna gång fyra dagar. jag blir ju lite orolig som förälder för hur hon ska klara sig utan oss. men när jag stiger innanför dörren nu på morgonen finner jag una klädd så här:



och då vet jag att mormor och moster kommer att skämma bort vår lilla prinsessa dessa dagar som vi ägnar åt total avkoppling och festligheter.

alla nöjda, alla glada. trevlig sommar på er!

i have FAITH in the NO MORE.

misha had a MIDLIFE CRISIS and had to GET OUT before he started DIGGING THE GRAVE but the LAND OF SUNSHINE was A SMALL VICTORY and the EVIDENCE are THE REAL THING and say that EVERYTHING'S RUINED. now, THE MORNING AFTER, he looks kind of UGLY IN THE MORNING. WHAT A DAY to find out you're JUST A MAN.

ni vet var jag är.

beefcake!

sillmacka och gravad lax med färskpotatis serverat med en pilsner urquell. grillat kött i rödvins- och vitlöksmarinad med sallad och vitlöksdressing serverat med rödvin. blåbärscheesecake med rosévin. jordgubbar och glass med vitvin. på det några olika sorters öl, gott sällskap och många skratt och gamla minnen. det var menyn för min midsommarafton. hur var er?

midsummer shall set us free.

jag tror ju på det där med universum och dess ständiga balans. med en goda ting kommer dåliga. med dåliga tider kommer bättre. i vissa fall är det till och med så att bra saker bara kan komma med så stora förändringar som dåliga tider kan ge. gräset kan bara bli riktigt grönt med rejäla mängder gödsel helt enkelt. nåväl, nu kom jag helt av mig.

hur som helst, i morse så började una hosta vid fem och hostade sig fram en timme innan hon somnade om. det tog mig ett bra tag att göra detsamma. och lagom till jag gör det så börjar maddes mobil vibrera ute på vardagsbordet. det visar sig att hon glömt av att slå av alarmet. efter ett lamt försök att väcka henne går jag upp själv. väl uppe ger jag upp kliver in i badrummet. då slår det mig att jag kan dra en gammal klassiker. ett tidigt morgonbad i tystnad. eller ja, med bara musiken som sällskap. jag tappar upp ett bad, drar fram stereon, laddar den med mars voltas nya.

det tar två låtar innan jag hör att una och madde är vakna och rantar runt i lägenheten. tröttman gör sig påmind och jag tycker livet är rätt orättvist (vilket det faktiskt är, så bortsett från den självömkande delen så hade jag inte helt fel). skulle man kunna få ett uns av vila, eller? men lagom till att cotopaxi startar så börjar una dansa på ett sådant sätt som bara ens dotter kan (ett sätt som får lyckan att sprida sig i hela kroppen) och där någonstans balanseras åter universum och morgonen vänder till en riktigt bra en. vem behöver vila då?

nu är det dags att städa fint inför midsommarfirandet som blir hemma med madde, una och min vän majkens fömyndare med lika mängder mat som sprit som cheescake. oh yes, life is good, don't let that get misunderstood.

this is how we celebrate.

så hur firade vi då?

först och främst måste man ju planera sådana här saker. vad kan hon tänkas uppsatta? vad kommer göra henne förvånad? vad kan vara tillräckligt för att visa vad man känner för en person? det sista är ju anledning nog att sätta upp en budgetram, annars kan det lätt gå över styr. särskilt när man firar den man älskar.

nåväl, med allt detta gjort krävdes det en förmiddag med lite telefonsamtal för bordsreservering, platsbokning och schemaupplägg. inget fick lämnas åt slumpen. kvällen innan mejlade jag henne lite instruktioner inför den kommande dagen. hon beordrades att möta mig 12.20 på tunnelbaneperongen iförd träningskläder. hon skulle desutom ha med sig något fint att ha på sig senare. bra knep för att garantera sömnlöshet. de sista förberedelserna fick jag ta samma dag.

så igår var det upp med tuppen för att slå in present, handla godsaker och fixa de sista detaljerna. när madde lämnade hemmet för att vara på perongen 12.20 smög jag upp och lämnade lite godsaker i kylen och sprang sedan tillbaka till stationen innan hennes för att möta upp henne som om inget hade hänt. självklart blev jag lite sen men det räddades med ett samtal där jag sa att hon fick hoppa på tåget varpå jag mötte upp henne vid stationen innan. lite bök, men hon anade ingenting. bollen i rullning.

så begav vi oss till slut ut på vår födelsedagsresa. först tog vi oss ut till årsta och klättershallen karbin. både jag och madde älskar att röra på oss, gillar utmaningar och är envisa små djur. dessutom hade vi pratat om det tidigare att det vore kul att prova på. så jag bokade en tvåtimmars session med egen instruktör och sedan gick vi loss på väggarna. jag kan säga att det är lätt att var kaxig till en början, men efter två timmar vill inte en enda del av armarna vara med längre.

för att hålla temat höjder vid liv så begav vi oss ut mot gärdet för en middag i kaknästornets anrika lokaler. vi hade pratat om det och hur ingen av oss varit där på över ett decenie så jag kände att det var dags. trots regnet hade vi en fantastisk utsikt. fantastisk var även maten vi åt. jag bestälde sejryggen och madde gick loss på rödingfilén. till det en amerikansk chardonay. det fanns ett otrolig lugn där uppe, oh vi njöt av staden, varndra och maten. deserten avstod vi, den hade jag andra planer för.

så var det då dags för hemfärd och den sista överraskningen. ostbrickor är underskattade, fast de är sjukt populära. fyra sorters ostar och tre sorters kex. och på det en faktisk och fysisk present (till skillnad från klättring och middag), så vi bänkade oss i soffan med ostfrossan och tittade på den medföljande dvd'n till placebos senaste skiva. en perfekt plats att avsluta en sådan fartfylld dag på.

och där slutade vår kväll, i alla fall den versionen ni får vara med på. och madde, ja hon var så glad att hon nästan var gråtmild under hela dagen. själv var bara glad att få ge henne en sådan dag som hon förtjänat att ha varje dag.

gull, gull. lull, lull. så var denna saga slut.

GRATTIS!

idag fyller min älskade madde 25 år!

det är alltså idag jag ska visa min uppskattning för att hon kom in i mitt liv och förändrade det helt! självklart ska jag göra det även alla andra dagar, men allra särskilldast idag! så den senaste tiden har jag funderat, rannsakat, fixat, donat och planerat i smyg. de sista förberedelserna återstår än, sen så jäklar ska hon få reda på hur lycklig jag är att hon kommit in i mitt liv och ser till att varje morgon med henne börjar med ett leende på läpparna. svår uppgift? ja, men jag kan ALLT!

grattis älskling!

ich bin der juvenile!

jag gick länge och trodde att jag inte alls led av någon 30-årskris eller gubbsjuka (inte än i alla fall) men sen hörde jag den här och blev kär och nu kan jag inte förneka det. jag går utför. se upp i backen!

no more flags!

jag läste en kolumn av olle svalander i metro häromdagen (som för övrigt är omöjlig att hitta på nätet) där han frågade sig "varför får zlatan inte vara svensk?". kolumnen var ett utbrott mot svenska dagbladets sportjournalist jan majlard som tydligen skrivit att det inte är så konstigt att zlatan rör sig så bra på italiensk mark då det ligger nära hans mammas gata i balkan. olle pekade ju givetvis på kartan och visade att zlatans mammas gata ligger i en förort till den svenska staden malmö. han pekade också på att det ständigt diskuteras huruvida zlatan är svensk eller ej i svensk media. ordet rasism förekom ju givetvis också. det som förbryllar mig i denna frågeställning, som när jag sökte efter kolumnen på nätet visat sig stälts mer än en gång förut, är varför ingen frågar sig "känner sig zlatan svensk?" varför undrar jag det? jo, zlatan har ett utländskt påbrå och har sedan han började med fotboll alltid drömt att få spela i det lag han spelar idag, inter. han drömde inga drömmar om vare sig sverige eller balkan utan drog sig mot italien där han inga rötter har.
jag är född i sverige. jag är son till en svensk mor fån norrköping och en italiensk far från milano (givetvis en interista). mina föräldrar möttes i schweiz. en gång om året åkte vi ner till italien och träffade mina släktingar i italien. när vi var där fann jag det alltid lika exotiskt och spännande, men samtidigt stod det väldigt klart att jag inte var en "riktig italienare". jag kände inte samhörigheten utöver den med min släkt. när vi sedan kom hem, stod det lika klart att jag inte heller kände den samhörigheten till mina svenska medsystrar och bröder. det ligger i mitt blod, jag är från flera delar av denna värld och känner ingen samhörighet till gränser. jag är en världsmedborgare. min patriotism känner inte till några gränser och begränsar sig inte till grupper utan räcker till hela världen och till andra universella varelser om de visar sig existera.
så när jag läser denna diskussion på nätet så hör jag bara den rösten i mitt huvud och kan inte hjälpa att tro att det är någolunda densamma som gör sig hörd i zlatans: världen är vår plats, länder är ett jävla påfund. sedan kan sverige gnabbas bäst de vill huruvida fotbollskungen är en son av svea rike eller ej.

jag avslutar detta med lite ed hamell, för han säger det alltid bäst. hoppa fram till 1:35 i denna trailer och lyssna fram till 2:38. vart enda ord är min sanna övertygelse, om än en utopi. men drömmar är drömmar och de är alltid vackra och du kan inte ta dem ifrån mig. den här är min. och du, pandamamman, kärleken vinner alltid. ;)

crosses

när jag fyllde år så önskade jag ju mig pengar till tatueringar och i torsdags var det dags att göra något med de pengarna. så jag gick till johan och lät honom göra en cover up, typ. änglafostren satt redan på armarna så han fylde i dem och lade till jungfru maria, nunnan, rosorna, molnen, gloriorna och skenet. nöjd? något så förbannat! efter sommaren är det dags igen och jag vet precis vad jag ska göra...