vicarious

una springer in i rummet och ropar:
-titta den!
jag vänder mig och finner henne med mitt ex av tools vicarious-video i handen som jag visade för madde igår.
-ok, är du säker? frågar jag.
-jaaa, titta den! säger hon ännu säkrare.
ok, tänker jag. slänger den i dvd-spelaren och säger till una att vi kalla den för tool, ifall hon vill se den igen. toooool upprepar una med ett utall som mer lkanr det svenska ordet stol, fast utan s.
videon går igång. una sitter tyst. tills musiken går igång.
-tool pappa. kommer tool!
-javisst, svarar jag, nu börjar musiken ja.
det blir tyst ett tag.
-pappa?
-ja..
-när kommer tool?

hon är för söt den där lilla. hoppas inte deras suggestiva, apokalyptiska, flerdimensionella och transenderande visioner av människans inre relation till det yttre är för mycket för henne att ta in just nu. för hon ropade "igen, mer tool!" direkt efteråt..

aftermath.

jag sitter hemma hos madde och dricker lite vin i väntan på att vi ska röra oss in mot stan. vi blir nog inte sena, imorgon ska vi spendera dagen med una och hennes vattkoppor. har una tur så tar vi en tur med maddes bil, men mest blir vi nog hemma. hanna ska till sin emil och njuta av helgen så gott hon kan, den här helgen har jag bokat större delen av tiden, men vi har blivit väldigt bra på att dela upp det så rättvist som möjligt. nu för tiden bråkas det ingenting om tider och vi är väldigt överens om det mesta. det är då det slår mig, att för bra ett halvår sedan var situationen så annorlunda. jag och hanna var ihop, en familj och nästan döende rent själsligt. i slutet av november gjorde vi slut, jag hittade "en ny" på vad som inte kan ses som något annat än väldigt kort tid. men alla som mött madde har sagt precis det jag tänkte den gången mina ögon först mötte hennes: "hur kan man inte bli kär i henne?"
sedan dess har vi gått igenom så många konstiga situationer som inte kan ses som vanliga av egentligen någon och om det börjar bli vana med att introducera nya för sina barn och ex och planera in dejter och åa hem tidigt på morgonen och jag vet inte allt konstigt jag varit med om på sistone, ja då bör man fundera lite över hur man väljer partners. men sakta så började den nya familjen, den med hanna och mig som vänner, växa sig stark och hannas så bestämda göteborgsflytt har i dagsläget bytts ut till att hon ska bo kvar i rågsved och jag och madde ska flytta ihop i en trea och ha una varannan vecka. återigen tänker jag på allt som hänt under de senaste fem månaderna. varje dag har en egen historia och det gör mig ledsen att jag inte kommer minnas allt i detalj, för även om det ibland har varit hjärtskärande så har det också varit otroligt spännande och rent underbart att se mig och hanna komma till sans, bryta upp ch återkomma som riktiga, glada levande människor igen. och båda har funnit kärleken igen. häromdagen var emil hemma hos oss och när han skulle gå så pussades han och hanna. allt jag kände var glädje och det för min vän hanna. när madde kom hem till oss idag för en snabb visit innan vi skulle iväg så kramades hon och hanna. stort! jag är så glad att hon mår bra. jag är så glad att får må bra igen. och att vår familj växer. jag kan se en framtid igen, en som inte är mörk och krokig utan ljus och spännande. vad mer kan man begära?

celebration time.

jag har, så länge jag kan minnas, varit blygsam om mina födelsedagar. har i princip aldrig firat dem. man kan egentligen inte räkna den gången jag fyllde 20 heller, för den festen (gemensam 20+30+40-årsfest med gäster från 18 till 65 år gammla) riggade 30-åringen ihop och jag gled med på ett bananskal. övriga födelsedagar har varit rätt lugna och jag har aldrig varit den som avslöjat att jag fyller år utan har låtit folk lirka det ur mig om det kommit till den punkten.

i år var det dags för ny taktik. jag tänkte, varför skulle jag inte vara värd en rejäl fest? varför skulle man inte fira mig? för helvete, jag är ju bäst, stört och vackrast i världen och jag kämpar dygnet runt med dotter, jobb, musik och allt det vardagliga och visst fan förtjänar väl en så hårt kämpande man att få en rejäl uppvaktning på sin egen 30-års dag? jag vet vad ni tänker: "det är väl klart?" men nej, det är inte så klart. inte för mig själv. jag insåg att den enda som stått emellan mig och mig, är just mig. så åt helvete med mig och låt festandet börja!

dag ett.
den faktiska födelsedagen. una och hanna väcker mig med tårta och presenter. jag har tagit ledigt från ett av mina jobb så att jag kan få spendera morgonen med den jag älskar högst, min dotter. för en gångs skull får jag äran att lämna på dagis. helt klart en urbota mysig morgon. jag åker till det andra jobbet och slänger upp stora fikabordet i lunchrummet. broadcastar ett "grattis till mig, kom och fika!". tar en snabb lunch med min mor, som även hon kommer med presenter. hämtar una på dagis, gör mig i ordning för att möta upp madde och drar så fort hanna kommer hem. klockan sex möter jag henne på mariatorget och vi går upp till tavastgatan och in på ett ställe som heter tabbouli. madde har bokat bord på en libanesisk restaurant och jag ska för första gången äta den mat alla tjatat på mig om är så underbar. de har rätt. vi äter 16-rätters buffé och beställer in libanesiskt vin. vi äter av allt, smakar och njuter och hela tiden pågår små fyrverkerier av smaksensationer i min mun. en helt otrolig midddag, tillsammans med en helt otrolig kvinna. jag tror ju att detta är min present, men tji fick jag. fram räcker hon ett paket som innehåller ett presentkort på en hotell-weekend. bara att välja mellan 40 olika hotell i sverige. endorfin-ruset når sin pik, vi avlsutar vårt vin och åker hem. en lysande dag!

dag två.
några dagar senare samlar jag min släkten hemma hos mig. det är första gången jag bjuder in släktingar utanför den direkta familjen till detta hem. kan för allt i världen inte förstå varför, men jag är grymt nöjd över mitt beslut. jag bakar en tårta och köper en annan, städar som en dåre och klär på mig något fint. en och en dyker de upp och jag bjuder på kaffe, får presenter, för samtal och pratar gamla minnen. varför har jag inte bjudit hem dem till mig innan? nåja, vi hade en jättetrevlig eftermiddag hemma hos mig och så fort jag flyttat till en egen lägenhet ska jag se till att det händer oftare. en lysande dag!

dag tre.
tio dar efter min födelsedag har jag den stora festen men stort f. den är för både mig och min underbara vän thomas, men all cred för festen ska till mig. den är min skapelse, mitt sixtinska kapell.. nåja. band har bokats, band har bildats, covers har valts, dj's har handplockats, gäster har bjudits och lokal har setts ut. tanken var att boka något eget och hyra PA-anläggning men priserna var löjliga var vi än frågade. så jag ringde min vän frida som är delägare i kgb bar och fick löfte om att specialdesigna en kväll för rockbaren.
först och främst hade vi en fördrink för våra närmaste. jag bjöd in de jag visste jag ville ha tid för innan den stora festen, där jag är värd och knappt får prata med någon för jag måste prata med alla, och även de som hade barn och inte kunde vara ute så sent. min gamle arbetskamrat magnus spelade blandad lounge i form av gammal filmmusik och vi serverade bubbel. massor med bubbel. vi trodde alla skulle svepa glas på glas men det slutade med att vi fick pracka på folk det mouserande vinet i stället. klockan nio öppnades portarna för allmänheten, men jag kan inte minnas att jag såg många andra ansikten än mina vänners där nere i källaren den kvällen. det var sådan uppslutning från start att jag blev rörd. vi visste att vi skulle bli fulla och inte vidare speldugliga rätt snabbt, jag och tompa, så vi bokade vårt eget nystartade rockband MOT'R både först på spelschemat och tidigt på kvällen. vi har kvar fyra flaskor bubblande vid detta lag så vi öppnar alla fyra och serverar dem oss själva, en var till varje bandmedlem. högklassig rock n' roll förväntas, och jag kan nog lova att den levererades. för så kul som jag hade på scen den kvällen har jag nog sällan haft. vi rev av fem egna låtar och fem covers. de egna låtarna var klart roliga att spela, men utöver det att jag tillägnade "my snake in thy pants" till martin och denise som firade tio år ihop den kvällen så finns där inte mycket att förtälja. vi rockade. sedan blev det cover-dags och micke från switch opens hoppade in på dead kennedys "kill the poor". efter det spelade vi guns n roses (eller egetligen rose tattoo, men deras version har jag aldrig hört) "nice boys", joan jetts "bad reputation" (där jag fick höra tompa vråla "a girl can do what she wanna do and that's what i'm gonna do"), turbonegros "denim demon" för att sedan avsluta med zekes "let's get drugs". vi skrattade, log, njöt och hade riktigt jävla kul. efter oss klev satan takes a holiday upp på scen och gjorde ett hemlig födesedagsgig för mig, eller så kommer jag att se på saken i alla fall. vid detta lag började champagnen stiga mig över öronen och minnet av en underbar fest kommer mer från ryggmärgen än från hjärnan. för er som aldrig varit fulla betyder det att minnesluckorna börjar träda in. men oj vad det tjoades, firades, festades, skattades, på gränsen till gräts av lycka och hela festen bubblade av glädje. nöjd? ha, jag har inga ord för det. inga ord. jag har skrivit allt det här och jag saknar ord för att beskriva hur tacksam, vördnadsfull och lycklig jag är för denna fest. att den blev av, att folk kom, att vi hade kul ihop. wow!

och som slutkläm då, efter att ha firat i dagarna tre? gör't. GÖR'T! fira er själva! låt er omringas av de som älskar er och låt dem visa sin uppskattning. låt alla som vill få vara en del och gläds av deras välvilja. det är en sådan rusch, och du kommer genast börja planera på hur du ska kunna tack dem. eller med deras energi, tacka någon annan. ge och du ska få. bygg och de ska komma. hallelelujah! (jepp, lite väl mycket runar där på slutet, men vaffan..)