this is how we celebrate.

så hur firade vi då?

först och främst måste man ju planera sådana här saker. vad kan hon tänkas uppsatta? vad kommer göra henne förvånad? vad kan vara tillräckligt för att visa vad man känner för en person? det sista är ju anledning nog att sätta upp en budgetram, annars kan det lätt gå över styr. särskilt när man firar den man älskar.

nåväl, med allt detta gjort krävdes det en förmiddag med lite telefonsamtal för bordsreservering, platsbokning och schemaupplägg. inget fick lämnas åt slumpen. kvällen innan mejlade jag henne lite instruktioner inför den kommande dagen. hon beordrades att möta mig 12.20 på tunnelbaneperongen iförd träningskläder. hon skulle desutom ha med sig något fint att ha på sig senare. bra knep för att garantera sömnlöshet. de sista förberedelserna fick jag ta samma dag.

så igår var det upp med tuppen för att slå in present, handla godsaker och fixa de sista detaljerna. när madde lämnade hemmet för att vara på perongen 12.20 smög jag upp och lämnade lite godsaker i kylen och sprang sedan tillbaka till stationen innan hennes för att möta upp henne som om inget hade hänt. självklart blev jag lite sen men det räddades med ett samtal där jag sa att hon fick hoppa på tåget varpå jag mötte upp henne vid stationen innan. lite bök, men hon anade ingenting. bollen i rullning.

så begav vi oss till slut ut på vår födelsedagsresa. först tog vi oss ut till årsta och klättershallen karbin. både jag och madde älskar att röra på oss, gillar utmaningar och är envisa små djur. dessutom hade vi pratat om det tidigare att det vore kul att prova på. så jag bokade en tvåtimmars session med egen instruktör och sedan gick vi loss på väggarna. jag kan säga att det är lätt att var kaxig till en början, men efter två timmar vill inte en enda del av armarna vara med längre.

för att hålla temat höjder vid liv så begav vi oss ut mot gärdet för en middag i kaknästornets anrika lokaler. vi hade pratat om det och hur ingen av oss varit där på över ett decenie så jag kände att det var dags. trots regnet hade vi en fantastisk utsikt. fantastisk var även maten vi åt. jag bestälde sejryggen och madde gick loss på rödingfilén. till det en amerikansk chardonay. det fanns ett otrolig lugn där uppe, oh vi njöt av staden, varndra och maten. deserten avstod vi, den hade jag andra planer för.

så var det då dags för hemfärd och den sista överraskningen. ostbrickor är underskattade, fast de är sjukt populära. fyra sorters ostar och tre sorters kex. och på det en faktisk och fysisk present (till skillnad från klättring och middag), så vi bänkade oss i soffan med ostfrossan och tittade på den medföljande dvd'n till placebos senaste skiva. en perfekt plats att avsluta en sådan fartfylld dag på.

och där slutade vår kväll, i alla fall den versionen ni får vara med på. och madde, ja hon var så glad att hon nästan var gråtmild under hela dagen. själv var bara glad att få ge henne en sådan dag som hon förtjänat att ha varje dag.

gull, gull. lull, lull. så var denna saga slut.