midsummer shall set us free.

jag tror ju på det där med universum och dess ständiga balans. med en goda ting kommer dåliga. med dåliga tider kommer bättre. i vissa fall är det till och med så att bra saker bara kan komma med så stora förändringar som dåliga tider kan ge. gräset kan bara bli riktigt grönt med rejäla mängder gödsel helt enkelt. nåväl, nu kom jag helt av mig.

hur som helst, i morse så började una hosta vid fem och hostade sig fram en timme innan hon somnade om. det tog mig ett bra tag att göra detsamma. och lagom till jag gör det så börjar maddes mobil vibrera ute på vardagsbordet. det visar sig att hon glömt av att slå av alarmet. efter ett lamt försök att väcka henne går jag upp själv. väl uppe ger jag upp kliver in i badrummet. då slår det mig att jag kan dra en gammal klassiker. ett tidigt morgonbad i tystnad. eller ja, med bara musiken som sällskap. jag tappar upp ett bad, drar fram stereon, laddar den med mars voltas nya.

det tar två låtar innan jag hör att una och madde är vakna och rantar runt i lägenheten. tröttman gör sig påmind och jag tycker livet är rätt orättvist (vilket det faktiskt är, så bortsett från den självömkande delen så hade jag inte helt fel). skulle man kunna få ett uns av vila, eller? men lagom till att cotopaxi startar så börjar una dansa på ett sådant sätt som bara ens dotter kan (ett sätt som får lyckan att sprida sig i hela kroppen) och där någonstans balanseras åter universum och morgonen vänder till en riktigt bra en. vem behöver vila då?

nu är det dags att städa fint inför midsommarfirandet som blir hemma med madde, una och min vän majkens fömyndare med lika mängder mat som sprit som cheescake. oh yes, life is good, don't let that get misunderstood.