wherever i lay my hat.

jag är bostadslös.
jag är ta mig fan bostadslös.
hur hamnade jag här?
för sju månader sedan tog en lång kamp slut. den mellan mig och hanna, den där vi envist höll kvar vid tanken att vi ännu besatt kärlek till varandra. det gjorde vi inte. och strax därpå träffade jag den, vad som skulle komma att bli kärleken, och då kom nästa fajt. en fajt jag till mitt yttersta teg igenom, för jag vet att det gjorde ont. riktigt ont, och jag kunde ingenting göra. det var alla helvetes kval för oss båda med svek och hot och oförstånd. och mitt i allt stod madde, den nya kärleken, kär i en kille som hade barn och bröt upp med en kvinna han bodde ihop med. hur hon stod ut eller fann sig i det kommer jag aldrig att förstå, men alltid att vara tacksam. och vi repade oss. hoten tog slut, förståndet tog vid och förståelsen fann inga gränser. vi satte mål och ribbor som kändes bra och följde dem och för första gången på länge kunde vi kommunicera. madde kom sakta in i familjen och fick träffa una, en vänskap som fann sig på direkten. vi delade upp dagarna och var frikostiga med sovmornar och jag fick en smak av det ljuvliga livet. madde, jag och una började göra utflykter och ibland var hanna med och ibland var det bara jag och madde. hanna träffade en kille och efter ett tag hade vi dubbeldejt med mig som kock. och allt kändes strålande!
i påskas åkte jag och madde till bollnäs där hon är från och hälsade på hennes familj. och jag vet inte vad det var, jag kan inte sätta tummen på det, men det var där och då jag kände att jag ville flytta ihop med henne. det hade inget att göra med att hennes hyresvärd blivit uppsagd från lägenheten han hyrde ut eller att hanna hade svårt att hitta lägenhet att byta ner våran till, men det föll sig så sjukt lägligt! och madde, ja hon bara log och sa att "det är klart vi ska göra det älskling!". så vi loggade in oss i bostadskön, satte oss som samsökande och vips så hade vi erbjudande på inte mindre än tre lägenheter i hagsätra. tecknena talade för sig själva. när sedan erbjudanden kom hem i brevlådan så var två på samma dag och samma tid. vi älskade den ena och vågade inte riktigt erkänna att vi inte ogillade den andra. men det gjorde vi. ett par dagar efter blir jag uppringd om att jag fått den vi ogillade. jag frågar om vi fått den andra, det har vi. jag tackar nej. kvinnan säger att någon annan ringer om den andra. det gör de inte. jag ringer madde. upptaget. madde ringer mig, jag svarar. "vi fick den!" säger hon. "jag veeet!?!" svarar jag. faktum är att den på papperet var en trea men visade sig vara omgjord till det vi villa ha, en fyra. den ligger 200 meter från den gamla och una kan behålla sin plats på sitt dagis och de vänner hon kommit att få så här långt i livet. något som känns helt underbart i ett läge som detta när hon ska få sig en ordentlig prövning i livet att bo varannan vecka hos pappa och madde och varannan med mamma. fast ni som känner oss vet ju att allt kommer att bli bra.
efter det påföljer en helt absurd situation när vi försöker överlåta den gamla lyan på hanna och skriva kontrakt på den nya. det hela når sin peak när killen på stockholmshem börjar ta tillbaka sitt muntliga avtal för att jag "har ljugit för honom". det visar sig att min vita lögn/fina omskrivning om hur jag och hanna vill rädda vårt förhållande (och med förhållande då inte som ihop utan som föräldrar) genom att flytta isär helt sonika inte föll honom på läppen när han fick veta att jag skulle flytta ihop med madde. han började ställa frågor om mitt privatliv på ett högst obehagligt sätt och min ilska viste inga gränser. han sa att han skulle prata med sin chef och återkomma. det gjorde han inte. jag fick ringa upp själv och hans första reaktion var att be mig vänta, vilket jag fick göra i tre minuter. sedan kom han tillbaka och med torr och besviken stämma sade han dessa exakta ord: "jag tänker låta denna överlåtelse gå igenom för att eh... ja. jag tänkte fel igår." jag reagerar helt tyst på följande sätt: chockad, tvärarg, lättad, paff. sedan tackar vi varandra och lägger på. under hela denna tid har jag tvekat om jag kunnat signera kontrakt med min nya hyresvärd och TVÅ dagar innan kontraktsskrivning får jag grönt ljus.
fredagen kommer och den är solig. även om jag råkat ut för detta under natten så är jag på gott humör. nästan sex månader efter det att jag och madde träffades är det dags att skriva gemensamt kontrakt till den lägenhet vi blev kära i. inflyttning 1 juli. madde blir av med sin 30 juni. tajmingen och turen i vår lägenhetsjakt vet inga gränser.
maj skyndar på och till slut kom då den dag då jag och hanna skulle till stockholmshems kontor och skriva kontrakt. det var idag. klockan 09:15 avsäger jag mig vad som på papperet är min lägenhet. hanna signerar sitt kontrakt och tar över. på vägen hem kollar vi igenom våra papper. då ser jag det. det står att lägenheten är hannas från och med 1 juni. jag är alltså bostadslös om en vecka. vilken blunder! och vilken tur då, att hanna inte har för avsikt att kicka ut mig. det är bra att ha vänner ibland, särskilt i väntan på att få flytta ihop med kärleken.