aftermath.

jag sitter hemma hos madde och dricker lite vin i väntan på att vi ska röra oss in mot stan. vi blir nog inte sena, imorgon ska vi spendera dagen med una och hennes vattkoppor. har una tur så tar vi en tur med maddes bil, men mest blir vi nog hemma. hanna ska till sin emil och njuta av helgen så gott hon kan, den här helgen har jag bokat större delen av tiden, men vi har blivit väldigt bra på att dela upp det så rättvist som möjligt. nu för tiden bråkas det ingenting om tider och vi är väldigt överens om det mesta. det är då det slår mig, att för bra ett halvår sedan var situationen så annorlunda. jag och hanna var ihop, en familj och nästan döende rent själsligt. i slutet av november gjorde vi slut, jag hittade "en ny" på vad som inte kan ses som något annat än väldigt kort tid. men alla som mött madde har sagt precis det jag tänkte den gången mina ögon först mötte hennes: "hur kan man inte bli kär i henne?"
sedan dess har vi gått igenom så många konstiga situationer som inte kan ses som vanliga av egentligen någon och om det börjar bli vana med att introducera nya för sina barn och ex och planera in dejter och åa hem tidigt på morgonen och jag vet inte allt konstigt jag varit med om på sistone, ja då bör man fundera lite över hur man väljer partners. men sakta så började den nya familjen, den med hanna och mig som vänner, växa sig stark och hannas så bestämda göteborgsflytt har i dagsläget bytts ut till att hon ska bo kvar i rågsved och jag och madde ska flytta ihop i en trea och ha una varannan vecka. återigen tänker jag på allt som hänt under de senaste fem månaderna. varje dag har en egen historia och det gör mig ledsen att jag inte kommer minnas allt i detalj, för även om det ibland har varit hjärtskärande så har det också varit otroligt spännande och rent underbart att se mig och hanna komma till sans, bryta upp ch återkomma som riktiga, glada levande människor igen. och båda har funnit kärleken igen. häromdagen var emil hemma hos oss och när han skulle gå så pussades han och hanna. allt jag kände var glädje och det för min vän hanna. när madde kom hem till oss idag för en snabb visit innan vi skulle iväg så kramades hon och hanna. stort! jag är så glad att hon mår bra. jag är så glad att får må bra igen. och att vår familj växer. jag kan se en framtid igen, en som inte är mörk och krokig utan ljus och spännande. vad mer kan man begära?