ibland bjuder folk något så otroligt på sig själva. och då skäms jag alltid lika mycket för att jag varit så dryg mot dem.
häromdagen kom det in en medelålders man av invandrad karaktär och ville köpa ett paket tändstickor. som alla vet är pressbyrån ledande forskningsinstitut för hur långt man kan pressa priserna och ändå få folk att betala för varorna. visst, tanken är att man betalar för en tjänst som har öppet tidigare än ica, går fortare än konsum och ligger närmre tunnelbanan än lidl. men 23 kronor för en red bull? javisst, folk betalar. inte alltid med ett leende på läpparna. vad som följer är ett typexempel på en konversation som brukar följa i en sådan situation, och som min medelåldrade exotiske kund nu följer till punkt och pricka.
-ett paket tändstickor, tack.
-javisst, det blir fyra kornor.
-va? fyra kronor?
-ja.
-det är ju helt sanslöst! säger kund och slänger tia på disken.
-visst är det..
jag plockar upp pengarna, tar fram sex kronor i växel och säger:
-..men ändå så betalar folk, samtidigt som jag varsamt lägger pengarna i handen på karln.
för er som inte hänger med i det subtila så förklarar jag det rent ut. mannen klagar på priset men betalar ändå. en klen protest som leder till absolut ingenting. i vanliga fall slutar konversationen här med en sur min och en självbelåten misha, men hade det blivit ett inlägga av det? hade jag varit så självbelåten att jag till och med skrivit om det här? kanske, men inte denna gång. för min vän med ovanlig dialekt ler och säger:
-haha! ja fan, folk är dumma i huvudet!
jag skrattar av två anledningar. 1) karln är rolig när han bjuder på sig själv, 2) jag skäms för att jag varit så dryg mot någon så strålande skön.
leendet sitter kvar på mina läppar resten av dagen. ibland krävs det så lite.
2009-03-14
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 synvinklar, 1 ögonmått:
Hehehe - roligt o handla va dig! Ofta är det "stum" kontakt med kassapersonal, slentrianmässigt förmodligen för kassörskorna/kassörerna att dag ut o dag in svara på samma tjafs...Undra hur många ggr ni får svara på när en vara inte har en prislapp/streckkod, "Då e den gratis va...?"
Jag kan slänga ur mig den bara för att se hur reaktionen blir i ansiktet på den som tar betalt - jag vet ju att många säger det...Min man har en skum grej för sig - han kollar in vad dom heter o tilltalar dom direkt - bara för att se reaktionen o sen ge dom ett varmt leende med kommentaren - "Vi har inte lega me varann! Jag brukar pysa bort så fort jag kan för att packa varorna...hehe;)
mari - jo, de flesta är rätt tysta av sig pga jobbets slentrianmässiga natur. men jag brukar känna som så att det inte blir bättre av att jag håller käft och surar, så jag pratar högt och ljudligt med alla och när det är kö så märker folk det, öppnar upp sig och det hela blir lite av en fest i vem som kan vara roligast. tro mig, timmarna kan gå så sjukt fort de dagar då folk är på humör. därmed inte sagt att jag alltid är sån, men alla har vi våra dagar och kassabiträden får ha dåliga dagar de med. likaså kunderna. det gäller att borsta av sig det negativa fort och fokusera på det roliga och goda, då kan jobbet nästintill vara riktigt skoj för en översocial som jag.
Underbar historia! Det är sånthär jag gillar att läsa. Inte något för löpsedlarna kanske men ändå så talande.
Och jag har ett klagomål. En kvinnlig bekant till mig gick in i en pressbyrån och pekade på sin hund och sa "han vill ha ett HUNDrakort!"
Applåder? Skratt? Nej. Inte ens ett leende. Ring genast din chef och få samtliga tråkmånsar i Göteborg avskedade.
hahaha!! fast jag kan förklara på ett väldigt enkelt sätt varför hans applåder uteblev: de stora klistermärkena på dörren som säger hundar förbjudna är inte BARA dekoration utan också något som kan leda till dryga böter om hälsovårdsinspektionen är på plats samtidigt som hunden. finns det livsmedel är husdjur strikt förbjudna. annars ett riktigt skoj skämt rätt upp min pappahumors-allé.
Skicka en kommentar