2009-01-18

spontaneous improvisation.

morgonmys med pingu

imorse när jag och una vaknade efter en mysig natt ihop (jag har oftast turen att missa de där nätterna hanna skriver om i sin blogg) så njuter vi av att ligga kvar lite och kolla på pingu innan vi går upp för att möta dagen. jag har fått åtta timmar sömn och mår oförskämt bra. efter frukost bestämmer vi oss för att gå ut lite jag och una. på med kläderna och ut bara. vi kommer ut lagom till att solen börjar gå upp. efter en knapp timme av spring på gården, i trappuppgångar, på väg mot affären (eller varhälst unas väg spontant brukar bära oss) så väljer vi att spontana. snabbt som attan springer vi mot bussen och åker mot vårt kära barnadiset. mamma ligger ändå bara hemma och sover och una kan aldrig låta henne göra just det ifred. så istället ser vi till att ha skoj.

unas pappa har gått loss

vi bygger vår klassiska tunnel (som efter att vi lämnade det blev högst populärt och beundrat av övriga besökare) men ganska snabbt står det klart att una smittats av min spontanitet och hon sprnger vidare mot en hoppborg som aldrig tidigare varit intressant. vi klättrar upp och vi kanar ner. sedan gör vi om det ungefär 38 gånger. när vi väl lämnar barnadiset är una så trött att hon nästan somnar, men genom att sjunga visor håller vi liv i henne och när vi kommer hem överraskar hon med att vilja äta snarare än att sova. detta fast hon nyss höll på att somna. så jag spontanar ihop en korv-lunch till henne och en sillamacka till mig (tänka att man har kvar ingredienser till det hemma ännu) och sedan bär det av mot sängen. efter att una somnat drar jag ihop allt som behövs för att göra en dagsutflykt och slår in en spontant improvisrad present (förvisso inhandlad igår) och lägger mig sedan ner för att snabbt vila en stund. una överraskar igen med att bara sova en timme (normalt två på helgerna) och då bär det av. vi åker på kalas!!

una i kast med att klättra upp för hoppborgen en av de 38 gångerna

una regerar i bollhavet

min gamle gode vän eriks andra son, jonathan, fyllde ett år och det skulle firas. jag och una kom dit med present och började genast äta tillbaka dess värde, som sig bör på kalas. det frossades i kakor, rån, tårta, bullar och sånna-dära-bollar innan vi vände skutan hemmåt igen. vi är helt färdiga. planen var att vi skulle hem till tompa och satu som också bor i bagarmossen (kalaset var i bagis, kom på att jag glömt skriva det och jag orkar inte gå tillbaka och fläta in det i historien) men det får bli hemgång i stället. väl hemma spontanbjuder jag in oss på middag hos grannen. det funkar. bättre än planerat. han bjuder på lax. vilken tur att jag spontanade med mig en flaska vin då. så medan frallan och una leker ikapp (fast ganska uselt för att vara de, de kan bättre) så snackar jag och grannen skit, dricker vin och kollar ett par avsnitt av min nyagamla favoritserie the tick. en otroligt lyckad dag. otroligt. jag och una har haft så löjligt skoj hela vägen, inga sura miner bara happy happy fucking joy joy!

una har svårt att slita sig från jonathans present.

una och frallan i sin allra bästa lek.

(ja herregud ja. höll helt på att glömma. grannarna gav una en sen julklapp som mest var en pik till hanna. fruktansvärt underbar humor! tack underbaraste!)

så för alla er som undrar hur jag skulle få plats med spontanitet i mitt nya schema, här kom ert svar.

livet är bra. jag är åter kung i vardagsdjungeln. heja morgondagen!

8 synvinklar, 1 ögonmått:

Novellskrivarn sa...

det var jävlar vad folk lyckades vara spontana idag då! du slår både mig och hanna på fingrarna med hästlängder uppenbarligen.

förresten, sjukt imponerande fort!

Madelen sa...

Låter som en väldigt bra dag!! :) Framförallt för Una!!

Anonym sa...

Okej:) Du är tydligen alldeles fantastiskt spontan också. Jag ger mej. Det verkar dessutom som ditt dygn har fler timmar än mitt. Med tanke på att jag mest har legat i soffan och räknat mina tår. Förutom att vara bakfull och ta hand om febersjukt barn.
Jag är imponerad
/Maja

Linda sa...

Vilken helt förbannat underbar dag du och Una hade.
Jag ångrar inte E2 (kom som en överraskning), men jag sakanr tid tillsammans med E1.

mistlur sa...

'manda - ja fast i ditt tillstånd är jag sjukt imponerad över ATT du spontanade. jag tycker vi alla ger varandra props för att vi inspirerat varnadra!

madelene - faktiskt. vi hade så roligt att jag kan leva på det resten av veckan.

maja - och jag kom på sen att det är lite din förtjänst. för spontaniteten började redan i fredags med madde och då med dina ord i bakhuvudet. tack för peppen!

linda - jag förstår så väl. och jag förstår inte alls hur det ska gå att vara ensamstående. men man kan fixa allt om man bara vill/måste.

Linda sa...

Men du... var ligger det där barnadiset (heter det så?). Tycker Andys hos oss är så stort.. och så dyrt... så jag provar gärna ngt nytt. Å gärna lite mindre.

mistlur sa...

linda - www.barnadiset.se, jag tycker det är rätt slitet och sunkigt egentligen, men det tjänar sitt syfte. när jag och una kommer dit kan hon stoja bäst hon vill utan att vi klagar och ajabajar samt jag glömmer allt vad dator, tv, gitarr heter och kan koncentrera mig helt på una i stället. i nio av tio fall handlar sådant här om föräldrarna och inte om barnen. och för mig funkar barnadistet. bäst är det när de precis öppnat eller när de stänger, för mycket barn skrämmer ännu una.

Linda sa...

Har bara varit på två innan, Nickis i Täby och sen Andys hos oss.

Andys är så in i h-vete stort och vi måste följa efter E1, så riktigt fri kan hon inte vara.
Nickis är oxo slitet och ganska trist, men det är litet och E kan springa bäst hon vill.

För mkt barn är sällan kul. E blir inte skrämd, men uppstressad. Hon älskar det, samtidigt verkar som att hon inte vet var hon ska ta vägen.

Så mindre lekland vore det bästa. Slitet eller ej. =)