2008-12-29

crybaby.

igår drog jag iväg en tanke lite för högt och som därmed snappades upp på annat håll. det var inte riktigt tänkt att bli en grej men eftersom jag tänkte högt så var det inte längre upp till mig. men jag fick ett par bra kängor som kändes men som sedan sjönk ner och planterade sig väl till ro. dels hannas svar,

"men nej, du gnäller inte jämt även om jag, vid det här laget känner dig och vet att du vägrar överleva om du inte får den bekräftelse och uppmärksamhet som du tycker dig förtjäna."

som, fastän hon här använder mina ord mot mig själv i en bitsk och (vad jag hoppas är en) humoristisk underton, faktiskt inte helt är långt ifrån sanningen. jag har nog definitivt, för att inte säga helt klart, en så pass narcisistisk sida. men sanningen är ju aldrig svart eller vit så här kommer fler faktorer.

jag skriver för mig själv. det gör vi väl alla som för blog? aja, vissa av oss kanske skriver för att upprätthålla kontakten med familj och vänner i avlägsna städer eller länder, men i slutändan är alla handlingar vi utför egoistiska så, ha! slutdiskuterat! nåja. jag skriver för mig själv, för att skriva av mig. men sanningen är också att jag skriver för att bolla idéer. en del av mina inlägg är rent nonsen, men vissa av dem är genomtänkta, och då vill man ju ha lite feedback, ifall någon får några vettiga tankar att ge feedback med. jag ser ju att folk läser min blogg, kanske 30 pers om dagen, så då återstår två alternativ i mitt huvud. antingen skriver jag något så fantastiskt tråkigt att det inte genererar några vidare tankar. eller så skriver jag så svårt och invecklat att jag på så sätt inte genererar några tankar i mina läsare (denna teori tror jag långt mycket mindre på än den förra). sedan kom opus och lady m med en varsin teori. opus skrev,

"ja, det är konstigt att jag inte kommenterar här eftersom jag läser den dagligen. men det beror väl ganska mycket på att jag inte känner dig."

och så kan man ju känna, men då vill jag bara tillägga att det är mer spännande med inlägg från folk jag inte känner för de har oftare en mycket nyktrare syn på saken än mina vänner som är indoktrinerade i mitt tänk. därmed inte sagt att jag inte vill ha inläggen ifrån mina vänner. jag vill ha dem allihop. alla fina gråskalor så att svaren inte blir så svart eller vitt. kanske även lite färg?

lady m säger,
"jag har kommenterat hans blogg men då jag inte fått några i gengäld så kom det av sej. man är ju lite sådär töntig i bloggvärlden du vet; kommenterar du min så kommenterar jag din :)

och det är också sant. det är en tragisk insikt, men likväl en. så hädanefter ska jag vara mera aktiv (eller åtminstone ge det en ärlig chans) och se till att läsa era bloggar. så ge er till känna, så ska jag lägga upp era bloggar i min lista, kolla igenom så ofta jag orkar och lägga in kommentarer där de passar. detta är en otroligt självisk handling (likt alla handlingar) för att få igång min blogg, men jag hoppas ni kan se igenom fasaden och se den lilla människan bakom som bara behöver lite uppmärksamhet (jag vet, jättelågt att ta till medömkan-tricket här. men vad gör man inte?).

så ge mig era tankar, ge mig fler nyanser på min palett. övertyga mig om att jag inte är tråkig, för jag vet att ni förstår mig.

12 synvinklar, 1 ögonmått:

Cissi. sa...

dont be such a crybaby
inga kommenterar i min torra blogg heller, men det är så det är. Ibland kanske man får en kommentar eler två men vad spelar det för roll.

jag har en teori, eller så funkar jag-tanke.

man läser inte bloggarna på bloggarna utan i tex google reader och då läser man (jag) bloggen, sen läser man (jag) andra inlägg, sen glömmer man (jag) bort att kommentera, om det itne är så där att man (jag) bara måste göra det på en gång.

Men det är fint att öppna sitt (ditt) hjärta så där och bara skrika efter kommentarer, ibland funkar det (nu).

missTv sa...

Jag tycker att du får rätt mycket kommentarer ändå... men fler är väl aldrig fel, antar jag.

Och just det: röd.

Novellskrivarn sa...

hörrudu misha. du vet att jag läser din blogg och att jag allt som oftast tycker att du lyckas med rena poesin.

dina allra bästa inlägg är de som skildrar din vardag med både tid för eftertanke och glimten i ögat.

hellre genomtänkta inlägg som kanske dyker upp när man väl har tid, än "idag åt jag en macka"-inlägg bara för att vara en flitig uppdaterare. de flesta av oss har långt ifrån så spännande liv att man vill veta vad som händer sina vänner varendaste dag.

och kan man inte skriva intressant så tycker jag att man ska ge fan i att ha en blogg också, så krass är jag. ungefär som alla jävla kråkor som söker till Idol, lite självinsikt ffs!

Aja, nu blev det här långt som vanligt. Det jag egentligen ville ha sagt var följande:

Som LadyM skrev, det handlar om att ge och ta. Många utav oss som läser varandras bloggar jobbar mycket och/eller har barn. Bloggtid är dyrbar tid och att ta sig tid att kommentera bör uppskattas av den som erhåller det, och gärna belönas med en gentjänst så att säga. Så att man vet att man gillar varandra lite, vilket man förhoppningsvis gör.

Sen kan jag villigt erkänna att jag har legat väldigt lågt med kommentarer i både din och hannas blogg på sistone, för jag vet faktiskt inte hur jag ska förhålla mig till saker och ting just nu.

alla förhållanden måste få bli lite fula just där i uppbrottet och om man som vän till båda parterna går in och säger bu eller bä i det läget, så får man ofta äta upp det sen på nåt vis.

Jag vet, era respektive bloggar har ju egentligen inte så mycket att göra med era förhållanden. Men ibland har de det i väldigt stor grad och då är det bättre att ni får rida ut stormen tillsammans utan att vi andra lägger oss i.

Som jag skrev till hanna, vi vänner finns ju här i periferin tills den stunden kommer då ni behöver oss.

Dessutom: Det är ju jävligt tjatigt att skriva "fyfan vad bra du skriver". Och dessutom orkar jag, som du vet, inte läsa all skit du skriver ändå. HA! ;)

(ps, har jag gjort mig förtjänt av mitt alias än eller?)

Novellskrivarn sa...

förresten igen..

tack för det långa och väldformulerade tänkvärda inlägget du skrev till mig häromdagen gällande jämlikhet i förhållanden.

jag tänkte svara på det först, men samtidigt vet du ju min ståndpunkt till viss del och sen tyckte jag att dina ord talade bäst för sig själv och förhoppningsvis gav någon mer än bara mig en tankeställare.

Linda sa...

Tjena Misha.
Du skriver oerhört bra och det gör att mina ord känns "meningslösa". Jag är dålig på att formulera mig och känner att jag inte har ngt att komma med och har därför valt (snarare "inte kunnat") att inte skriva ngt. F'låt.

Du skriver med känsla som berör, men jag har varit dålig på att visa att jag varit här.

Jag säger därför; hej hej och ber om ursäkt för att jag gör, som jag själv avskyr, läser utan att lämna kommentarer.

God fortsättning!

mistlur sa...

tack snälla ni för era kommentarer. kul med ett nytt ansikte också! det känns som att man kan konstatera alla sanningarna i mitt inlägg med era ord. och med de slutsaserna jag dragit från dessa ord så lämnar jag er med detta: jag kommer att bättra mig på att läsa era bloggar och kommentera era bloggar, mot att ni, ifall ni vill ha mig kvar, ibland trycker in ett "fan var bra du skriver" i brist på annat. alla nöjda och glada.

cissi - det där med google-reader lät något så sjuk komplicerat för mig (inte dig). jag (inte du) läser bloggarna i bloggarna, så funkar jag (inte du).

miss tv - allt är relativt, men om du hänvisar till vår diskussion tidigare i min blogg så absolut. det är så jag vill ha det. jämt. mycket vill ha mer.

'manda - jag vet att du läser, du förtjänar ditt smeknamn, jag orkar inte heller läsa all din skit, och jag tror jag älskar dig med!

linda - tack för att du bekräftade en farhåga. håll dig till smygläsning om det gör dig trygg, men kika gärna in en åsikt ibland.

elina sa...

men nu får man ju prestationsångest, när man läser kommentarerna som trillat in! jag som mest kommenterar; "HAHAHA fan vad kuuul!" eller "ååh fiiiiiiiiiiiiiiiiiiin tröja!" haha
men alltså, nää du skriver inte tråkigt! jag gillar dina inlägg. däremot, om du skulle bry dig om vad jag tycker, så har jag lite svårt för bloggar med svart bakgrund, får ont i ögonen när jag läser :C kanske en designuppdatering skulle vara kul såhär inför nya året? ^___^

mistlur sa...

elina, haha, ja onekligen blir ju språkvalet en issue när man bloggar, men jag hoppas inte det skrämmer bort någon. annars får jag börja dra in blattesvenskan som motvikt.

'manda - jag glömde bort förut att kommentera bloggandet kring mig och hanna. jag har mer än väl förstått att det finns fler som inte gillar vårt pennfajtande på nätet, jag har inte gillat det heller. men sen så var det ju lite jag som startade det så lite har jag fått tagit det. nåja, det jag ville få sagt var i alla fall att jag inte förväntade mig att någon skulle kommentera just de inläggen och att våra bloggar kanske just tagit den vändningen på sistonde. nåväl. i hopp om att de försvinner hoppas jag även att kommentarerna kommer tillbaka.

Opus sa...

Asså jag får erkänna oxå att när det var som stormigast mellan dig och fröken Muffins så valde jag att kommentera ytterst minimalt eftersom allt var så infekterat och jag inte ville vara på någons sida. Nu hamnade jag ju givetvis på hennes, om jag nu hamnade på någon alls men det var ju faktiskt inte så konstigt.

Men jag måste hålla med Novellskrivarn om att det ofta är ren poesi, förutom dom gångerna det bara är poesi för då läser jag det högst slarvigt.

Jag tycker du genast ska ändra din löjligt ödmjuka bloggbeskrivning om att det är en "inte det minsta originell blog om ett inte det minsta originellt ämne förd av en inte det minsta originell man" för det är bara larv och det vet du nog.

Say it like it is!

mistlur sa...

opus, jag hade gjort likadant. hoppas jag. det är i alla fall min favoritreaktion, men de framkom väl ganska snabbt i min blogg?

och nu är min löjligt ödmjuka presentation utbytt till någonting liknande men med lite mindre löjlig ödmjukelse (vad sägs om den böjningen?).

tack för din feedback!

Susanne sa...

Jag tror vi alla gillar kommentarer på våra bloggar, men det är också mer uppskattat när det är ngt av betydelse, som några tagit upp här. Sen så hinner man inte alltid kommentera. Eller så är det en blogg som väcker tankar men man låter det smälta in för en själv. Eller så är det helt enkelt så att man inte har en vettig kommentar att lägga. Många eller blev det.

mistlur sa...

och det är alla eller jag är ute efter, så att jag slipper gå på mina egna två teorier hela tiden. :)